Lucia och fika

Försökte få igång lite lucia på TVn, men av någon anledning hade det lagt av när jag var ute med hunden. Satte på klippet med alla-kan-sjunga-kören som lussade i musikhjälpenburen. Det blev jag genuint glad av.

L fick välja på ett vitt linne eller att se ut som ett bakverk. Hon ville så klart vara pepparkaka. Hon fick med sig linnet och lite glitter om hon blev sugen på att alternera under dagen. Inget luciafirande där vi föräldrar var välkomna, utan det gör de på egen hand för sig själva.

Fika i udde-gruppen. Trevligt. Sista gången med pappan vi var hos. Jag sa att vi säkert springer på varandra när vi sa adjö. Innan jag satte mig i bilen sprang jag som av en händelse på en av papporna som var medi gruppen när jag var hemma med L. Vi blev båda lika hjärtligt glada att ses. Vi sa inget om att knyta kontakt igen, men jag tänker mig att jag träffar många av dessa när barnen kommer upp i ålder för aktiviteter och så småningom även skola.

Testade gröna vagnen med springhjulet. Jag sprang inte, men den rullade fint i snön och S somnade. Hon är ju dock inte alls lika omstoppad som i en vanlig vagn så jag lät henne sova i hallen. Lyfte över henne till skyddet när det var dags för hämtning, men hon hade visst sovit klart.

Idag kom också C hem för att hänga med på hämtning, då vi fick för oss att det var kaffe och film av dagens luciafirande. Det fanns en film, men inget mer uppstyrt. Barnen såg dock ut att ha haft en mysig dag och det är ju det viktigaste. C jobbade resten hemifrån efter familjefika hemma.

Osäker på om jag skrivit att L fick en julkalendergran av Väsby-familjen när de var här och firade S. Otroligt fint och ambitiöst med 24 små klappar.

Båda barnen lite svåra när det var dags att fixa middag, men det löste sig det med. C frågade om det är ok att hon fortsätter jobba när hon hör att helvetet brakar lös här nere. Jag sa att vi måste betrakta det som att hon är på jobbet när hon är på det som nu är arbetsrummet, om det inte blir en nödsituation så klart. Hon höll med, även om hon tycker det känns lite jobbigt att ignorera att det ibland låter som att viss hjälp skulle underlätta.