Glömde att skriva att igår när jag skulle bege mig mot Stockholm och precis pussat och kramat C adjö så gick S spontant fram till mina ben och försökte krama mig. Jag satte mig såklart ned och jag kände verkligen hur ettåringen gav mig ett genuint farväl genom att luta huvudet mot mig samtidigt som hon gjorde något mjukt ljud och samtidigt vinkade. Känslan av att jag var på väg ut på paus från barnen slogs undan ganska brutalt och jag insåg att det faktiskt betyder något, till och med för den minsta, att jag försvinner. Otroligt fint. Jag njöt dock ändå till fullo av gårdagen.
Hade klockan satt på 05 imorse och smet ut från Snättringefamiljen och var i bilen vid 13 över. Hemma ganska precis när S vaknade sist här vid kvart över sju. Efter det en vanlig dag, dock med sista fikat för oss med Skeda-uddegruppen och dagen till ära här hemma. Det var trevligt som vanligt.
L pratar mer och mer om att S ska börja på förskolan. Kul att hon är taggad. Jag börjar bli nervös. Enbart för min egen del då barnen antagligen kommer att hantera det galant.
Hade klockan satt på 05 imorse och smet ut från Snättringefamiljen och var i bilen vid 13 över. Hemma ganska precis när S vaknade sist här vid kvart över sju. Efter det en vanlig dag, dock med sista fikat för oss med Skeda-uddegruppen och dagen till ära här hemma. Det var trevligt som vanligt.
L pratar mer och mer om att S ska börja på förskolan. Kul att hon är taggad. Jag börjar bli nervös. Enbart för min egen del då barnen antagligen kommer att hantera det galant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar