Långhelgen har varit helt otrolig i progress på altanen. Väsbyfamiljen kom till oss till torsdaglunch. Nu känns det som att alla knepigheter är avklarade. Så är det så klart inte, men alla saker som jag har funderat mycket på är passerade med framgång. Nu har vi ett färdigt trallsteg direkt utanför altandörren och i anslutning till den färdig altan hela vägen fram till poolen. Fortfarande massor av trall kvar att skruva, samt även bjälklag på utsidan av poolen, men nu har vi väldigt bra tillgång till poolen vilket är otroligt skönt nu när säsongen i högsta grad är igång. Känner otrolig tacksamhet mot alla som hjälpt oss komma så här långt. En bra bit kvar, men helt klart nedför nu när slutresultatet redan går att använda bättre och bättre.
Detta blir alltså sista inlägget. Även om jag med största sannolikhet kommer att ha mycket glädje av att minnas tillbaks med hjälp av den här dokumentationen så känner jag inte att jag är skapt för att dokumentera hela livet i text.
Jag är tacksam till livet som skänkt mig mina älskade barn som just nu är i varsin utvecklingsfas, vilket tillsammans ger en oerhörd utmaning för tålamodet, men samtidigt också visar hur ett pyttelitet frö av systerskap börjar gro. Jag är redan överväldigad och utmanövrerad, men när jag tänker på vad dessa två kan komma att växa till tillsammans så får jag svindel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar